måndagen den 24:e oktober 2011

Upp flyga orden; EU-ministern om eurokrisen

Jag avbröt mitt skrivande om Juholt för att se på Agenda igår kväll. I debatt med Jonas Sjöstedt utvecklade vår intelligenta och sympatiska EU-minister Birgitta Ohlsson sin syn på läget i EU och eurozonen. Men ack! Uppstiga orden. När det gäller europrojektet måste hon säga de mest groteska saker. Folkpartiet och EU framför allt! Sverige och svenska folket är litet löjliga, gammalmodiga begrepp i dessa sammanhang. I det nya Europa är det som kräver vår vördnad, uppmärksamhet och våra skattepengar istället Bryssel, charmtrollet Barroso, EU-kommissionen och det fransk-tyska direktorat som styr Europas framtid.

Statsrådet Ohlsson, som (förståeligt nog) såg trött, ledsen och plågad ut, yttrade bl a följande orimligheter:
1.       Det är i kriser EU går framåt, så har det varit och så bör det bli nu.
2.       Tur att euron fanns. Tänk om vi hade gått in i denna kris med 17 olika valutor till.
3.       Det är skamligt att euroländer har kunnat vansköta sina ekonomier på detta sätt.

Programledaren (liksom alla svenska journalister) hade inga följdfrågor till något av dessa påståenden. Så nu kommenterar jag dem.

Det är i kriser EU går framåt, så har det varit och så bör det bli nu.
Inga journalister tycks se vad detta betyder. Så låt mig säga det. Att EU går framåt betyder att politisk makt flyttas från medlemsländerna till Bryssel och detta kan inte genomföras på demokratisk väg. Folken (obs pluralen) är nämligen helt emot detta. Men om man ställer till rejäla kriser, så kan varje nationell maktelit skrämma sitt folk till underkastelse. De tvingas acceptera.

EU-kommissionens tidigare ordförande, virrpannan Romano Prodi, var så omedveten att han skrev en kolumn i självaste Financial Times (20 maj 2010), där han lugnt konstaterade att han och alla de andra som drev fram europrojektet naturligtvis visste att det skulle leda till en svår kris förr eller senare. Jag citerar:  When the euro was born everyone knew that sooner or later a crisis would occur. It was inevitable that, for such a bold and unprecedented project, in some countries (even the most virtuous ones), mistakes would be made and unforeseeable events occur.Och då kommer EU att gå framåt, dvs. tillskansa sig mera makt på medlemsstaternas bekostnad. Detta var så magstarkt att t o m Annika Ström Melin på DN:s ledarsida tyckte det var omdömeslöst att säga det så rent ut.

 Men vi har det ”straight from the horse´s mouth”. Tänk på det! Det är inte jag som sprider konspirationsteorier utan jag citerar en frontfigur i detta gäng som på bästa möjliga mediala plats säger att  ”everyone knew that sooner or later a crisis would occur”. Och kom ihåg att ”everyone” i detta sammanhang inte syftar på 450 miljoner medborgare i EU-länder utan på den maktelit som räknas.

 Det franska societetens arroganta uttryck ”Tout Paris” kommer osökt upp. ”Tout Paris” var societeten, inte Paris befolkning med dess skrämmande ovana att ”descendre dans la rue”. Det finns ett obehagligt franskt drag i EU-kulturen. Inte från det Frankrike som vi beundrar och älskar, Emile Zola, Charles de Gaulle och Edith Piaf, utan från den inskränkta byråkrati och provinsialism som också är ett franskt drag.

Tur att euron fanns. Tänk om vi hade gått in i denna kris med ytterligare 17 olika valutor
Ett helt löjligt påstående. Att Grekland, Portugal, Irland, Spanien och Italien har hamnat i denna kris som nu hotar hela EU-projektet beror ju just på att de ingick i euroområdet. De fick helt fel penningpolitik, eftersom det bara går att föra en penningpolitik för området. Räntenivån blev för låg för Irland och Spanien och ledde till fastighetsbubblor och bankkriser. Grekland, Portugal och Italien kunde föra en oansvarig ekonomisk politik och låna till offentliga utgifter utan att finansmarknaden protesterade, eftersom den gemensamma valutan sågs som en garanti, tills vidare. Om alla 17 länderna hade haft kvar sina egna valutor, hade denna enorma kris aldrig inträffat. Valutakriser och räntekriser hade tvingat fram ekonomiskpolitiska förändringar i dessa länder långt tidigare.

Det är skamligt att euroländer har kunnat vansköta sina ekonomier på detta sätt.
Egentligen redan kommenterat. Makteliten sålde in europrojektet med argumentet att då slipper man valuta- och räntekriser och regeringarna i Grekland, Italien och Portugal tog detta till sitt hjärta. Det är tack vare euron som de har kunnat vansköta sina ekonomier. 

Jag förstår att Birgitta Ohlsson lever i en miljö där dessa argument dagligen används på deras PR-människors uppmaning, men det är journalisters uppgift att granska argumenten. Det gör de inte. Jag hoppas det är på grund av okunnighet. Den alternativa hypotesen är förfärande.

Den lika intelligente och sympatiske Jonas Sjöstedt hade naturligtvis en lätt match mot den stackars EU-ministern. Att försvara en omöjlig sak är hopplöst, att kritisera en omöjlig sak lätt. Men även lätta uppgifter måste lösas, när så mycket står på spel. Detta måste bli sista gången den europeiska makteliten tillåts spela sitt spel med folkens frihet och välstånd som insats.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar