fredagen den 16:e december 2011

Men varför avancerar populisterna?

I dagens DN har Annika Ström Melin en stor signerad ledarartikel med rubriken ”Populisterna avancerar”. Hon ondgör sig där över att populistiska partier runt om i EU nu utnyttjar eurokrisen för att flytta fram sina positioner och uttrycker sin förhoppning att lägets allvar skall få väljarna att stödja de etablerade partierna. ”Läget i Europa ställer höga krav på ansvarstagande politiker”, skriver hon.
Som vanligt finns inget intresse i svensk press av att utkräva ansvar av dessa politiker för det de har ställt till med. Europrojektet, som nu hotar hela det europeiska samarbetet med sammanbrott, drevs ju fram av just dessa ”ansvarstagande” politiker, men ingen ledande tidning utanför Storbritannien påminner om detta. Väljarna anses skyldiga att ge sitt stöd även i fortsättningen åt dessa politiker, ivrigt uppmanade av ledarskribenterna i alla tidningar.
Men demokratins grundval är att väljarna skall kunna utkräva ansvar av politiker som har begått dårskaper som hotar deras frihet, levnadsstandard och trygghet. Och hur utkräver folket ansvar av sina ledare i en demokrati? Jo, inte genom att storma Bastiljen och giljotinera ledarna utan genom att rösta bort dem i fria och rättvisa val. Det betyder att man röstar på några andra partier. Men vilka finns det? Alla partier som anses salongsfähiga av vår hovsamma press är ju medskyldiga. Väljarna blir naturligtvis benägna att då rösta på icke-salongsfähiga partier som Sannfinnarna, Nederländernas eller Österrikes Frihetsparti, Front National, Lega Nord, Socialistisk folkeparti osv. Pressen vrider händerna i ångest över detta och uppmanar väljarna att ge de skyldiga förnyat mandat i stället för att ställa upp för demokratins grundbult, ansvarsutkrävandet. Därmed sviker även pressens opinionsbildare sitt ansvar. Vi börjar ligga farligt nära den vidrige kommunisten Berthold Brechts förslag att regeringarna får välja sig ett nytt folk.
Varför blir det så? Svaret är enkelt. Landets ledarskribenter och de flesta andra opinionsbildare är lika skyldiga själva. De hejade på aningslöst och okunnigt. Att nu kritisera ansvariga politiker skulle vara ”som å holde dommedag over sig selv”. Det kan vi inte begära. Men då kan demokratin inte fungera i EU-frågor. Innerst inne vet alla att EU byggs av en maktelit som inte vågar utsätta sina handlingar och planer för demokratisk kontroll.
Lösningen kanske är en Junilista i varje EU-land där folk kunde rösta på sitt vanliga, av ledarskribenterna godkända, ansvarskännande parti men på kandidater som helt underkänner den förda EU- och europolitiken. De kloka, ansvarstagande ledarskribenterna runtom i EU skulle väl då ge sitt fulla och entusiastiska stöd till dessa? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar