torsdagen den 19:e januari 2012

Trivialekonomi Lektion II; Incidenslära eller vad används barnbidragen till

Incidenslära eller övervältringsteori låter inte så lockande kanske. Men om vi ställer frågor av typen vad används barnbidragen till, vem betalar arbetsgivaravgifterna, kan vi styra ulandsbiståndet till de ändamål vi vill gynna, verkar det intressantare.
När jag började läsa nationalekonomi för ett drygt halvsekel sedan, råkade jag läsa en beskrivning av hur Österrikes Marshallpengar hanterades. Österrike var det land som fick mest Marshallhjälp per capita av alla mottagarländerna. Men när landet även begärde pengar för reparation av Wienoperan blev det nej. Enligt reglerna kunde inte Marshallpengar användas till sådant. Den österrikiska regeringen som redan hade anslagit ett betydande belopp av skattemedel för att reparera ett vattenkraftverk uppe i Alperna, gick då in till Marshalladministrationen och äskade pengar för detta och si, det gick alldeles utmärkt. Det var just sådant som Marshallpengarna var tänkta för. De skattemedel tänkta för vattenkraftprojektet som därmed frigjordes användes istället för att reparera Wienoperan.
Man behöver inte vara ekonom för att förstå att i en fundamental mening gick Marshallpengarna till Wienoperans reparation i alla fall, trots att de pengar som betalades ut från Marshalladministrationen formellt juridiskt gick till vattenkraftsprojektet.
Om SIDA anslår ett biståndsbelopp som skall gå till omfattande brunnsborrning i ett biståndsland kan det bli likadant. Om landet ändå hade tänkt genomföra sådan brunnsborrning, frigörs nu de tilltänkta medlen och kan användas för att bygga ett nytt presidentpalats, förse högre ämbetsmän med nya tjänstemercedesar eller köpa stridsvagnar.  SIDA kan kontrollera noggrant att de medel som betalas ut från Sverige verkligen går till brunnsborrning och kommer att finna att så sker, formellt juridiskt. Men i praktiken gick pengarna till något annat.
En viktig slutsats här är att anslagna pengar bara går till ett av givaren bestämt ändamål till 100 procent, om mottagaren inte alls skulle komma på tanken att satsa på detta ändamål på egen hand! Om mottagaren däremot är inställd på att genomföra det givaren vill oavsett om han får något bistånd eller ej, så kommer stödet att helt och hållet gå till andra ändamål. Och sedan finns det utfall längs hela skalan däremellan
Och vem betalar det vi till vardags kallar arbetsgivaravgifter? Ja, formellt är det arbetsgivarna, men i praktiken? Var och en förstår nog att i lönebildningen, via individuella och kollektiva löneförhandlingar, är det den totala lönekostnaden inklusive arbetsgivaravgifter som är avgörande. Om arbetsgivaravgifterna sänks, ökar löneutrymmet och lönerna stiger ungefär lika mycket. Om arbetsgivaravgifterna höjs, minskar löneutrymmet och de anställda finner dystert att de måste acceptera lägre löneökningar. Ingen tror att det finns ett betydande utrymme för löneökningar som inte utnyttjas utan går till företagens vinster och som staten därför kan dra in till statskassan i form av arbetsgivaravgifter utan att påverka lönerna. Att tro något sådant är i själva verket en grov förolämpning mot löntagarna och deras förhandlare.
Lika förolämpande är det mot Sveriges föräldrar att tro att barnbidragen i huvudsak går till mat, kläder och prylar åt barnen. Om man tror det, tror man ju att föräldrarna skulle låta barnen äta dåligt, gå illa klädda och klara sig utan sportutrustningar och leksaker, om det inte funnes barnbidrag. Men det normala är säkert att föräldrar om barnbidrag inte finns, prioriterar barnens behov och offrar egen bekvämlighet och njutning. Det betyder att barnbidragen därför i praktiken i huvudsak går till att höja föräldrarnas levnadsstandard.
Här ser vi dock samtidigt att det inte är fråga om noll-ettlösningar. Om vi inför eller höjer kraftigt barnbidragen i ett land kommer naturligtvis barnen att få en del av kakan. Hela familjen kan åka till Funäsdalen på sportlovet, det finns pengar till dyrare dataspel osv. Hur stor del som går till barnen beror på preferenser, prisrelationer osv. 
Vi kan dock alltid ställa frågan vad en tvåbarnsfamilj skulle göra om den hade 12 000 kr mer per år att disponera. Dyrare semester, snyggare gångkläder för föräldrarna, liten motorbåt, restaurangbesök, ökat sparande? När vi har tänkt igenom detta har vi svaret på vad en höjning av barnbidraget med 500 kr/månad skulle gå till. Poängen är att det knappast skulle spela någon roll om det är höjda barnbidrag, löneökningar, skattesänkningar eller lägre räntekostnader på villan som genererar 12 000 kr mer per år att disponera.
Eller ta momsen. Vem betalar den? Formellt betalas den in av butikerna vi handlar i, men det är nog uppenbart för alla att den övervältras på kunderna så att varorna är så mycket dyrare som krävs för att butikerna skall ha ungefär samma avkastning på sin verksamhet som om det inte fanns någon moms.

Sådär kan man hålla på och konstatera att det är lätt att se vilka som formellt betalar men ganska svårt att avgöra vilka som faktiskt betalar och det är svårt att se till vilka ändamål. Däremot är det inte svårt att förstå principerna. Om du inte förstod dem förut, gör du det nu. Ty konstigare är det inte. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar