tisdagen den 28:e februari 2012

Klimaträddare eller civilisationskritiker?

Under ett långt liv har jag noterat att många, kanske flertalet, alarmister, både offentliga personer och privatpersoner, djupast sett är civilisationskritiker som vill få oss andra att leva som de vill att vi ska leva, dvs. asketiskt. Men de ids inte övertyga oss genom intelligent, långvarig och tålmodig opinionsbildning utan väljer att hota oss med att det inom kort går åt fanders med mänskligheten och hela jorden, om vi inte gör som de säger.
Därför är tendensen att samma människor pekar på nya domedagar efter hand som vetenskap och beprövad erfarenhet underminerar tidigare. Men receptet förblir det samma. Gören bättring, ropar dessa gammaltestamentliga profeter ute i sina intellektuella öknar. Sluta konsumera och leva ett bekvämt liv! Ert dagliga liv ska styras av beslut fattade på global nivå av, ja av … oss. Era liv ska utformas enligt regler vi fastställer på internationella möten i Köpenhamn, Cancun och Durban.
Under 60-talet var det överbefolkning, världssvält och hungermarscher som krävde att vanligt folk lade om sina liv. Femtio miljarder skulle vi bli inom kort. Det har blivit allt svårare att upprätthålla den hotbilden, när världens befolkning planar ut på kanske under tio miljarder, när fetma och diabetes 2 sprider sig i de forna uländerna och när Kina, Indien och Brasilien liksom stora delar av Afrika växer så det knakar.
Romklubben kom emellertid med rapporten Tillväxtens gränser 1972 som hävdade att i stort sett alla naturtillgångar tar slut och att om de inte gör det, så leder förbrukningen i stället till sådan miljöförstöring att det inte går att leva här på jorden. Nu drabbas profeterna av problemet att den tidigare miljöförstöringen och resursknappheten klaras genom människans innovationsförmåga, samtidigt som det hittas hur mycket kolväten som helst (olja i haven, skiffergas och tjärsand). Då blir det i stället utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser som leder till att jorden går under i en värmekatastrof. Och språkbruket blir allt brutalare. De som ifrågasätter budskapet kallas förnekare. (Jag erinrar mig att Kommunistiska internationalen på 30-talet beslöt att socialdemokrater skulle kallas socialfascister.)
Många motarbetade utbyggnad av vattenkraften under 60-och 70-talet (Vindelälven, Kaitum osv) för att rädda svensk natur. Det gjorde de rätt i, men jag misstänker att många av dessa nu vill förstöra samma natur med en enorm utbyggnad av vindkraft i samma områden. Alla drevs inte av en strävan att rädda naturskönheten. Civilisationskritikerna kräver att vi slutar leva under goda materiella omständigheter och accepterar deras riktlinjer för vårt dagliga liv.
Debatten förs med viktiga påtryckare som har en dold agenda. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar