onsdag 16 maj 2012

Reinfeldts etniska svenskar



Har landets statsminister uttalat sig som nazist eller åtminstone sverigedemokrat genom att använda uttrycket etniska svenskar i en intervju i Växjö? Svaret är nej! Sanna Rayman i SvD utreder frågan alldeles utmärkt i ett ledarstick idag, men för den som orkar läsa litet mera om saken kommer här några politiskt inkorrekta, men språkligt-demokratiskt korrekta, reflexioner.

Reinfeldt fick frågan om det inte var dags att stimulera ekonomin nu när vi har massarbetslöshet. Då tänker han så här. Om vi hade allmänt hög arbetslöshet i de flesta grupper och landsändar, vore det rätt medicin. Men när över 90 procent har jobb och arbetslösheten är låg för den stora majoriteten av vanliga svenskar som inte är mycket unga, så är allmän efterfrågestimulans inte rätt medicin. En sådan skulle öka efterfrågan framför allt på dem som redan har jobb, vilket leder till lönestegring för dem och successivt förlorad konkurrenskraft på världsmarknaden för svenskt näringsliv. Det är inte bara en ineffektiv politik utan en direkt farlig politik. Den höga arbetslösheten måste bekämpas med mer selektiva medel som ökar efterfrågan på den arbetskraft som nu är arbetslös. De rätta verktygen är då utbildning, kunskapslyft, instegsåtgärder, coaching, lönesubventioner osv.

Därför påminner Reinfeldt om att arbetslösheten bland ”etniska svenskar mitt i livet” är låg. De som låtsas tro att han därmed menar att vi kan strunta i de grupper där arbetslösheten är hög, är enligt min mening ohederliga.

Men varför valde Reinfeldt uttrycket ”etniska svenskar mitt i livet” i stället för det politiskt korrekta ”födda i Sverige” och ”äldre än 25”. Generaldirektörerna för SCB (Stefan Lundgren) och IFAU (Olof Åslund) tillrättavisar myndigt statsministern: Det finns inget behov av data om etnicitet (Stefan Lundgren). Jag tycker inte man ska kontrastera svenskar mot invandrare (Olof Åslund).

Min syn är att etnicitet är ett exaktare uttryck än utlandsfödda eller första generationens invandrare i detta sammanhang, även om det är svårt att kvantifiera. Låt mig ta några konkreta exempel. Sakine Madon, Maciej Zaremba, Dilsa Demirbag-Sten, Marian Radetzki, Nalin Pekgul och Theodor Kallifatides är alla födda utomlands, men är centrala gestalter i svenskt offentligt liv, inte som ledare för minoriteter, utan på grund av att de är etniska svenskar med lysande begåvning. Etniska svenskar? Javisst! De talar och skriver en lysande svenska, de är djupt förtrogna med Sveriges samhällsskick, seder och värderingar, maktförhållanden, politik och historia, litteratur, konst och populärkultur. De svänger inte rökelsekaren framför det svenska för att smälta in utan deltar med liv och lust i kritik och försvar av det svenska. Det är det som är definitionen på svensk etnicitet.

De personexempel jag tar är, naturligt nog, kända intellektuella, men vi vet alla att det vimlar av etniska svenskar, som är födda utomlands, men som lever vanliga svenska liv, talar svenska, tittar på SVT och TV4, läser Karlskogatidningen dagligen, är med i sportfiskeklubben, hämtar och lämnar barn på dagis och ställer upp som klassföräldrar.  De har nästan alltid jobb. De arbetar på ICA Maxi i Norrköping, på vårdcentralen i Ektorp eller som lärare i Växjö.  Varför har de jobb? Jo, de är etniska svenskar.

Vi har andra, varav många är födda i Sverige, som är dåliga i svenska, umgås mest med människor från sitt ursprungsland, vänder parabolantennen mot ursprungslandet och står främmande för det mesta i Sverige. De har, naturligt nog, svårt att få jobb och är därför ofta arbetslösa.   

Det var detta som fick Reinfeldt att välja det koncisa uttrycket ”etniska svenskar mitt i livet”. Ett lyckat ordval, tycker jag. Det är ett avsteg från PK, som startar en debatt. Så låt mig fortsätta en bit till i denna.

Är etnicitet ett fult eller i varje fall ”grumligt” ord. Nej inte alls. Begreppet etnicitet finns i svensk lagtext och definieras där. Likabehandlingslagen, utfärdad av Sveriges riksdag den 16 februari 2006 (under Mona Sahlins socialdemokratiska enpartiregering) använder uttrycket och definierar det. I 1 § står: ”Denna lag har till ändamål att … motverka diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder.” Och i 2 § kommer definitionen:  
-          etnisk tillhörighet: att någon tillhör en grupp av personer som har samma nationella eller etniska ursprung, ras eller hudfärg (samma definition som i Nationalencyklopedin)

Detta betyder att svenska domare kan behöva fastställa etnisk tillhörighet. Var och en bör testa uttrycket. Är alla svenska medborgare etniska svenskar? Nej, samerna, som i stort sett alla är födda i Sverige och är svenska medborgare, anser själva, och vi med dem, att de inte är etniska svenskar. Etniskt är de samer och är stolta över detta. När vi talar om romerna och hur de behandlas i Sverige är det uppenbart att vi anser oss kunna skilja ut dem som en distinkt etnisk grupp. Kanske lika bra att säga det då.

Det finns etniska identiteter som går att definiera och de har inget med hudfärg eller födelseland att göra. Man kan välja etnisk identitet och vilken man väljer har avgörande betydelse för hur livet blir i det land man väljer att leva i.

Post scriptum
För den som vill ha exempel på hur Lars Ohly, Aftonbladet,  socialdemokraterna i Solna osv. har använt begreppet  ”etniska svenskar” rekommenderas Maria K Anderssons artikel i Liv och rätt http://www.livochratt.se/vad-man-far-och-inte-far-saga/ där hon konstaterar att begreppet kanske bara är ett problem för gruppen ”etniska Södermalmssvenskar mitt i livet.”   



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar